Jag gillar att man med digitalkameran så enkelt kan slänga iväg ett höftkort utan att det märks och bli man inte nöjd så kostar det ju inget extra, numera. När jag och mina bröder var i den åldern att vi ville göra grimaser på alla kort kommer jag ihåg att pappa ibland med låtsasarg röst fick säga "barn, vet ni vad ett kort kostar?" Ja, den tiden är ju som tur förbi.:) Dom här tjejerna fick helt ovetande sina stövlar fotograferade, men jag skulle absolut ha kunnat fråga om jag fick ta ett kort på hela deras outfit, för var det något som tjejerna i den här stan var grymt bra på så var det att posera framför kameran. Mina vänner började agera som modeller så fort jag tog fram kameran. De bytte vinklar, flyttade händer och avfyrande leenden och blickar som om det vore ett medfött beteende. Ibland satte jag mig på ett café intill en staty eller liknande bara för att det var ett sådant nöje att se barn som vuxna röra sig graciöst framför kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar