Flyttar

Mitt uppe i en flytt, men hinner ändå fota lite. Jag snapshottar av lite bilder när jag cyklar. Neuköllns gatuliv tröttnar jag aldrig på.

Tack älskling

När jag kom tillbaks till Berlin och började packa upp min resväska såg jag en påse stå på skrivbordet. Inte vilken påse som helst, för det stod Leica på den och grattis Hilda! Jag blev helt till mig, men vågade tillslut kika ner i den. Bästa presenten från min finaste kille. (Önskar jag visste hur man gjorde ett sånt där litet hjärta nu.) Nu har jag fått mer inspiration till att börja fota igen. Kul!

Daum

Lalique

Jag älskar överdådiga vaser, glas- och porslinskulpturer! Jag älskar att titta på dem. De är som godisar. Daum upptäckte jag ganska nyligen, men de har helt sjuka priser och även vissa former är lite komiska.

Rene Lalique (f.1860) har gjort fantastiska art deco glasföremål och smycken som jag såg en gång på en utställning i Berlin på detta lilla underbara museum som fokuserar på just jugend, art deco och funktionalismen.

Har gått igenom en låda med gamla kort och mamma berättar att det här är troligtvis de sista bilderna som togs på Eva. Hon åkte på ett sportlovsläger, men kom aldrig hem igen. Det är så hemskt sorgligt. Jag vill veta mer än det lilla som min mamma har berättat om Eva och hur det gick till när hon dog. Mamma säger att hon inte vet mer än det som hon har fått berättat för sig. Varken min mamma eller Evas yngre bror och äldre syster följde med på detta läger. Det jag vet är att hon hade haft en svår influensa men åkte ändå iväg till fjällen för att åka skidor och sen klarade inte hennes hjärta av den ansträngningen. Men exakt hur det hände och vilka som var med henne just då vet vi inte. Men personerna här på bilden borde ju veta mer. Eva omgiven av en massa killar, en av dem heter Kjell och han var förtjust i Eva, "men Eva gillade inte honom på det sättet" säger mamma. Det är Eva som sitter och äter en smörgås i röd tröja. Hon var så vacker. Eva, min moster som jag aldrig fick träffa. Eva, som jag fick mitt namn efter. Eva, jag önskar jag visste mer om dig. Du och mamma var ju bästa vänner, jag som alltid önskat mig en syster försöker förstå hur det kändes för mamma när de ringde och sa att hon var död. Kan inte förstå den sorgen, men ändå sörjer jag dig nu på ett sätt. Eva 1950-1966.

Eva Karlsson, min mammas syster blev inte äldre än 16 år. Här är några av alla teckningar, målningar, skisser som hon lämnade kvar. Hon hann göra så mycket på de alldeles för få åren hon levde.